Jag är helt fylld av den här helgen av den kärleksfest som vi fick bevittna. Elizabeth var med om ett riktigt prinsessbröllop. Det var som en film. Som boken Alkemisten där han tillslut hittar sin skatt. Men han var tvungen att lära sig en hel del på vägen. Ni som har läst Elizabeths böcker vet att hennes liv inte alltid har varit en dans på rosor. Att se henne dansa på rosor igår var så glädjande och välförtjänt. Denna ödmjuka kvinna förtjänar verkligen allt som har kommit hennes väg det senaste halvåret. Helgen fick mig att tänka på alla motgångar jag har varit med och hur hopplösa det har känts. Jag som aldrig haft ett förhållande längre än fem månader tyckte att kärlekstillvaron kändes något hopplös när jag var 27 år. Jag började tro att det var nåt fel på mig och kunde inte ana att en Gustav lurade runt hörnet. Det är när du är nära kraschen, när du har kraschat, det är då du ska fortsätta. Things fall apart so things can fall together. Samma sak när det gällde min karriär. Jag gick på a-kassan, sökte och fick inga jobb. Min arbetsförmedlare sa att jag var en vecka från att acceptera ett jobb på Mc:donalds. Jag hade en fil.kand i retorik och höga drömmar, Mc:donalds var inte en av dem. Precis då var jag nära att krascha så valde jag att fortsätta och då kom genombrottet. Inte kunde jag ana att ett bokkontrakt och ett drömjobb som retorikkonsult lurade runt hörnet. I helgen fick jag bevittna en dröm besannas. En annan vän går igenom en krasch. Men jag är inte orolig eftersom jag vet att den behövs. Hen kommer samla ihop bitarna så att de sitter rätt nästa gång. /Elaine, älskar att Elizabeth rockade sin bröllopsklänning i glittrande converseskor.
