Häromdagen hade jag ju en drama queen dag, i alla fall på morgonen. Så blev det en himla fin tråd av er bloggvänner som också har en liten drama queen i er. Vissa av er blir arga, andra gråter och andra som bloggvännen Elin låter sin drama queen få utlopp när ingen ser. Tycker det var ett himla bra tips och så ska jag göra nästa gång. Jag förstår precis vad du menar. jag är en känslomänniska och en väldig drama queen. men jag ser det bara som en bra sak, det ger mig en enorm styrka, empati och (när jag är glad) extremt lyckorus! Men självklart har man sina dagar. ofta när jag känner att det är på väg brukar jag ta en kväll helt för mig själv. sätta på den sorgligaste filmen jag känner till (moulin rouge, my sisters keeper osv), stänga av telefonen och bara gråta konstant i två timmar. känner jag att det inte gett ordentlig effekt lyssnar jag på ledsam musik och tittar på bilder på mitt ex och går sen och lägger mig. låter hemskt, men efter det har jag fått min dos av ledsamhet och det brukar ta ett tag innan jag behöver en till sån kväll igen.kram på dig! Elin Nästa gång ska jag slå på den sorgligaste musiken/filmen tänka på något supersorgligt (självklart när Matheo och Gustav inte är hemma) gråta så att ögonen skrumpnar, jag kanske börjar torrgråta (haha, herregud) och sen har man rensat skit för ett år eller så och kan må bra igen. :D Tack för rådet Elin! Tusan vad härliga bloggvänner ni är, hoppas att vi ses på Bloppisen på lördag!
