Jag kom hem, upplyft efter föreläsningarna på Säljdagen. Det ska bli så spännande att se utvärderingarna. Det var en härlig publik, men jag tror inte att de nöjer sig med bara pepp utan de ville ha verktyg också. Väl hemma så kraschade jag på soffan och skulle bara läsa lite nyheter. Tre minuter sitter jag och fulgråter på grund av misären som Darin och andra fick bevittna på barnhemmen på Manilla. Alldeles matt och ledsen blir jag. Hur kan man ha barn fastbundna dygnet runt? Och som jag alltid undrar. Vad kan vi som får dessa hemska nyheter göra för att det blir en förändring redan i morgon. Att sitta här i min soffa och veta om att i detta nu så är tusentals barn fastbundna, dygnet runt. Det får mig att bryta ihop. På riktigt. Känns som det finns bättre saker att göra än att sitta och fulgråta. Ni kan se programmet En resa för livet med Darin, i sin helhet här. http://www.tv4.se/en-resa-för-livet /Elaine, blinkar bort tårarna och hoppas att hon ska blinka fram några idéer på samma gång.
