Det var härligt att vakna upp i min säng, lägenhet och land - Sverige. Jag älskar det här landet och framförallt min vardag. Jag sa till Gustav att vara extra snäll mot mig eftersom jag självfallet var extra ledsen. Jag startade dagen med att pyssla om mig själv. Fixade naglarna hos Noomi och håret hos Deshi. Precis innan jag skulle in hos Deshi så ringde Katariina och berättade att Inger hade köpt en hjärtformad krans av rosor till farfars grav med orden "Ett ömt farväl. Inger". Jag grät så mycket att jag inte kunde gå in till salongen, var tvungen att få ut det. Väl därinne så fick jag kramar från Deshi och Camilla, så då kändes det skönt. Det är ok att gråta. Väl i salongen fick jag ett sms från Meryem som skrev "Hej mitt hjärta! Välkommen hem! Hoppas att allt går bra idag, om du vill så kommer jag gärna som stöd. Just let me now tid och plats. Stor puss och kram!" Och vet ni vad? Det ville jag. Så hon var med på begravningen som var väldigt fin. Jag läste dikten som var tragikomiskt lång. Gick och satte mig och upptäckte att jag missat att läsa sista delen av dikten. Så jag reste mig upp och sa "farfar sa alltid att rätt ska vara rätt" så läste jag resten av dikten. Mottagningen var riktigt fin. Jag fick träffa en massa släktingar som jag aldrig har träffat. Mycket pusselbitar faller på plats när en person går bort och alla samlas. Jag fick förklaringar om min pappa och diverse annat privat. Han var förresten där. Jag har inte berättat det för er, men jag är inte arg på honom längre. Jag vaknade upp en dag i december och kom på att jag har varit arg i elva år. Det räcker. Jag har inte förlåtit honom, men jag är heller inte arg. Han är sjuk kort och gott och det är svårt att vara förbannad på någon som är "lite" sjuk i huvudet. Jag var förbannad i 11 år och jag ser det som att jag stod upp för mig själv dessa åren, drog en ordentlig gräns. Det var bra. Men nu räcker det. 2013 är året det lossnar mina bloggvänner. Jag tror verkligen det. /Elaine, kokar kaffe och förbereder sig mentalt för 100 armhävningar och lika många knäböj.
