Jag tänker mycket på "älska-begreppet" och hur man känner när man verkligen älskar någon. Jag har vänner som har gjort slut med sina respektive och därefter nästan hoppats att det ska få träffa någon ny. "Jag skulle känna mig så lättad om hon fick träffa en ny snubbe" sa en killkompis till mig. Då tänkte jag "wow" hur kan man någonsin känna så? Nästan så att glädjen sipprar in för sitt ex skull. Då måste man ju älska på riktigt. Jag har aldrig älskat mina ex. Skulle de träffa några nya så skulle jag vara likgiltig. Glädje? Näe. Sorg? Absolut inte. Couldn't care less. Men om Gustav och jag nån gång skulle skilja oss så hoppas jag verkligen att jag skulle unna honom en ny kärlek. Herregud, han är ju pappa till våra barn. Klart han ska få vara lycklig. Men bara tanken på att det är en annan kvinna på den här bilden får mig att vilja hugga någon. Jag har väl lite kärlek att jobba på, eller så känner man annorlunda om man skiljer sig. Vad tror ni? Några separerade som kan tala av erfarenhet?
