För att njuta av mitt liv som det är nu så brukar jag tänka på hur det var förut. Första gången jag fick mitt hjärta krossat. Andra gången jag fick mitt hjärta krossat. De gångerna jag krossat andras hjärtan... Det kanske låter sadistiskt att tänka på olyckliga tider, men för mig är det mer för att förstå och inse hur bra jag har det nu. Men ibland önskar jag att jag kunde välja bort vissa tankar som till exempel döden. Jag tänker på döden varje dag innan jag somnar, det känns lite väl. Jag spänner tårna känner på mina kinder och tänker "Att en dag så kommer det här inte finnas längre". Min farfar och jag satt och pratade om döden igår. Det känns så tryggt att han inte är rädd för den. Farfar: Jag är fri för jag varken hoppas att- eller är rädd för att något ska hända. Jag: Så döden skrämmer inte dig? Farfar: Nej, varför ska det göra det? Då är det ju slut, du finns inte längre. Jag tittar ner bekymrat och farfar lägger sin hand på min: Men flicka lilla är du rädd för att dö, du kommer inte veta när du är död. Jag: Det är det som skrämmer mig att inte existera, känns himla trist. Farfar skrattar: Det kommer inte kännas trist för du kommer inte känna något. Jag skrattar men mest åt farfars härliga repliker. mitt Favoritkort på mig och farfar. /Elaine, ska försöka leva lite mer i nuet som farfar.
