Nej, inte över några ångestattacker men utav serien Squid game. Herregud, Gustav och jag har precis sett färdig avsnitt två och mina fingrar skakar bokstavligen. Det är inte direkt en feel good serie, men en jädra nagelbitare. Serien.. vad den handlar om. Utan att avslöja något major så har huvudrollsinnehavaren ett spelmissbruk. En fantastisk skådespelare. Men allt jag tänker på är fattigdomen. Att det finns de som stressar över hyran till två kvadratmeter som ska vara deras hem. Att det finns de som lämnar sjukhus döende för att de inre har råd med vården. Fattigdom är verkligen baksidan av girighet och jag önskar att hela leder var uppenbart när vi i västvärlden gör våra klipp på nätet, shoppar billiga kläder som garderoberna knappt har plats med och känner oss fria för att rensa och köpa mer, nytt, billigt och fylla igen. Handlingen är något annat men vad äcklig jag känner mig som människa i detta konsumentsamhälle. Gud… så mycket tankar. Jag vill inte köpa en endaste pryl till. Att allt mitt ska bidra till allt som inte är ditt på andra sidan världen. Jag kanske är högkänslig och se de grejerna i serien, inte blodet eller rebusarna utan fattigdomen folk kallar vardag. Jag vill göra så mycket innan jag lämnar denna värld, men vi har ju bara ett liv och begränsat med tid. Utsatta barn❤️ tankarna snurrar och hjärtat darrar. Kollar ni också på serien! Vad är det för känslor som rör sig hos er? Inga spoilers med än känslorna.
