Läste om en sån cool grej på Olofs blogg som hans kompis gjorde när han inte tyckte att bordssällskapet passade honom. Snacka om att värdesätta sin tid. Jag önskar att jag kunde göra samma sak när jag hamnade i sällskap som inte passar mig. Det händer sällan, men för inte för allt så länge sedan så hamnade jag vid samma bord som två snobbar. Det var helt galet vad snobbiga och fina i kanten de var. Inget fel att vara fin i kanten eller att ha en chanelväska. Men det är fel när man ser ner på dem som inte har en chanelväska eller det dom tycker är ett "riktigt jobb". Jag står inte ut med såna människor. De sitter där och småler och snackar om hur lyckade de är. Vanligtvis brukar jag gilla det, men inte när det innefattar att man ser ner på "mindre lyckade". Dessa människor får och uppfostrar barn till att reta andra barn för att de inte har innekläderna som deras föräldrar inte har råd med. Jag känner mig så hjälplös när jag hamnar i såna sällskap att jag önskar att jag vore som Olofs kompis. Istället sitter jag oftast kvar och smeker deras egon. Jag inbillar mig att om de kanske får tillräckligt med beundran från mig så kanske de kan kosta på sig att vara snällare mot någon annan. Egentligen skulle jag vilja säga något i stil med: Vad snobbig du är. Är du alltid så? Är det märken, fina villor och tre olika fiiiiiina hem som betyder något för dig? Lär du dina barn också det? Öser du dem med kärlek i form av Chanel?! Vad händer om du inte har dina pengar och fina hem då? Vem är du då? Bygger du hela din identitet på snobberier? Du måste vara någon mer än din chanelväska? Eller?" Så skulle jag vilja säga. Men eftersom snobbarna till viss mån tycker att jag har ett "riktigt jobb" och är lite "imponerande" så blir ju jag helt plötsligt snobben som sparkar nedåt om man ser det från deras perspektiv. Så istället så pratar jag med dem som jag tycker har riktiga jobb i sällskapet, sjuksköterskor, spärrvakter och andra som snobbarna inte kan förstååååå är av intresse. Usch! Helst av allt vill jag bara göra så här när snobbar pratar... och skrika något högst olämpligt som "våta fittor och bajskukar gick ut i strejk, du är fejk!" (rimmet var inte planerat, helt otippat) och sen springa därifrån. Nej. Innan jag springer skulle jag malligt säga "Analysera den retoriken om ni kan! HA!". Vad tycker ni om snobbar? Hur bemöter ni dem om ni ens bemödar er att bemöta dem. /Elaine, utmanar sig att stänga av både mobil och dator för att skriva lite dagbok.
