Hej Elaine, Jag kom nyligen hem från längre utomlandsvistel och känner mig allmänt nedstämd. Jag känner mig missanpassad och malplace bland mina vänner och i min hemstad. Mina vänner vill ses hela tiden och hitta på saker, jag försöker vara glad men det går inte. Jag har inte längre någonting gemensamt och känner mig kvävd när det kommer till sociala tillställningar eller bara hänga med några vänner och bekanta. Gråter i smyg och har ingen aptit. Det enda jag vill är att åka bort och inte komma tillbaka. Har rest flera gånger på längre resor, allt från två veckor till åtta månader. Varje gång har jag kännt mig nedstämd men det har blivit bättre med tiden, men nu känns det nästan hopplöst. Funderar inte på att göra slut med mina vänner utan göra det stora steget och göra slut med Sverige. Att flytta på riktigt , allt som inte finns plats för i två resväskor skänks eller säljs. Det kanske låter jättebrutalt men för mig är Sverige än energitjuv, tar mer än vad den ger. Du skriver ofta om att göra slut med vänner som är energitjuvar men kan du inte skriva lite om objekt som är energitjuvar till exempel TV, tvättstuga, studera, jobbet etc. Du kommer alltid med smarta tips och råd, som jag verkligen skulle behöva just nu känner mig ganska så vilsen just nu. Hej fina bloggvän. Gud vad jag känner igen mig i det du beskriver. Jag har rest en massor förut. Ju längre resorna blev, desto längre blev depressionen när jag kom hem till Sverige. Allt var liksom likadant och allting kretsade kring det ack så oinspirerande vardagslivet - tv, tvättstuga, studera och allt det där du beskriver. Jag jobbade extra på Konsum och hade ingen aning om vad jag ville med livet. Jag ville att det skulle ta en annan destination och min naturliga lösning var att hitta en ny destination - på kartan. Men så såg jag min kusin Wendy, hon reste inte lika mycket som jag, men hennes liv hemma i Sverige tog alltid nya destinationer för att hon gav sig f-n på det. Hon sökte jobb och utbildningar som hon inte alltid fick eller kom in på. Men tillslut så fick hon drömjobben ändå, men det började som en receptionist på en byrå. Hon gav mig beröm för att jag vågade ta mig till destinationer i världen, jag gav henne för att hon vågade ta nya destinationer hemma. Tillslut så valde jag att stanna i Sverige och designa mitt liv, för vart jag än åkte i världen så skulle ändå problemen följa med. Jag behövde ändra mitt tänk om Sverige se det positiva, så jag gjorde något så Oprah-aktigt som att fylla i en "de här bra sakerna hände idag"-lista. Jag såg att några andra bloggvänner hade gjort det också. Det lär hjärnan att plocka upp det positiva i omgivningen, en kognitiv träning. Tillslut plockar hjärnan upp det positiva automatiskt utan minsta ansträngning precis som hjärnan innan plockade upp det negativa i Sverige - utan minsta ansträngning. Sakta med säkert såg jag ljuset i Sverige. Mitt råd till dig är att tänka större om Sverige. Om du skulle få göra precis det du vill i Sverige, vad skulle det vara. Vad skulle du vilja plugga/jobba med. Sen tycker jag att du ska hotta upp vardagssysslorna med något som inspirerar dig. Ta med den där inspirerande boken till tvättstugan. Se inte på skit-tv utan bara de programmen som gör dig glad. Vilken utbildning skulle faktiskt vara lite spännande? Om du ställer dig själv positivt ställda frågor så leder det till positiva svar. Jag kanske peppar dig så att du spyr, förlåt i så fall. Men jag har känt precis som du och det jag säger till dig är inte en universallösning - det var min lösning och jag hoppas att det kan fungera för dig. Det mesta sitter i huvudet, få det på rätt bana. Sverige är inte så dumt som jag trodde, det var bara dumt för att jag hade den inställningen. Vad säger ni andra bloggvänner? Känner ni igen det här och har ni tips?
