Godmorgon mina fina människor. Vad bra det var att sura loss lite i min ensamhet igår för idag är jag en solstråle. Sitter med första kopp kaffen i hand och väntar på att gymmet ska öppna. David har gett mig ett träningspass med cirka 70 burpees, en massa löpning och annat konditions- och fettförbrännande. Han har som ambition att få fram sexpacket. Det ligger och lurar här någonstans under. Jag känner mig stark. Det är så kul när David säger saker som "du ska bara göra två chins" som att det är dagens definition av att vila. Gud vad jag älskar David. Sedan vi slutade med parmiddagar, som var formen för hur vi träffades i sex år, så har vi verkligen hittat tillbaka till varandra. Märkligt hur man kan förlora en vän i parmiddagar. Både David och jag började undra varför vi var kompisar under den tiden. Men vi umgicks ju inte eftersom jag umgick med hans respektive och han med Gustav. Vi föll in i könskonstellationen vilket är helt sjukt men kanske inte så konstigt eller? David är ju min kompis, men ska jag umgås med hans tjej då bara för att vi är tjejer? Förstår ni? Hamnar ni tjejer/killar också i det om ni har kompisen av motsatt kön. Jag tycker att alla ska umgås men för oss blir det alltid uppdelat. Hur blir det på era parmiddagar? [poll id="11"] Vi åker förresten till Såstaholm i eftermiddag och stannar tills imorgon. Ett sent firande av Gustavs födelsedag. Faster Hanna tar hand om Matheo. Vad gör ni idag? Nej, nu öppnar gymmet!
