Att blicka mot gubbarna och ta deras plats

Det är många som undrar hur jag har tagit mig dit jag har kommit idag. Det är en bra fråga och sanningen är att jag alltid velat bevisa för dem som sett ned på mig att jag kan vara bättre än dem de ser upp till och dessutom ta deras plats. Och vilka är det samhället ser upp till? Med risk för att låta en smula nedlåtande så är det gubbarna. Därför har jag blickat mot dem, studerat deras retorik, kroppsspråk och tilltal.

Vad är det som är så speciellt med dem mer än att de är just gubbar? Jag tycker många av dessa "trovärdiga varelser" är rätt tråkiga. Så jag valde att tacka ja till utmaningar som att föreläsa efter Göran Persson, tillsammans med Tony Blair och Skavlan. I publiken; massor av kostymherrar (gubbar) som har noll förväntningar på mig. Jag älskar sånt.

Och sen tar jag min plats, låter mig inte sänkas av de låga förväntningarna. Offerkoftan har aldrig varit ett plagg för mig, snarare vinnarmanteln. Om tio minuter kommer de märka att den där "snärtan" är rätt bra, kanske till och med bättre än gubbarna.

Och seger är när den mest skeptiske gubben kommer fram efter föreläsningen och säger "Jag hade mycket låga kanske till och med inga förväntningar på dig, men det här är den bästa föreläsningen jag har hört i mitt liv och jag har hört många föreläsningar". Det, mina vänner, gör att jag älskar mitt jobb. Jag älskar att motbevisa fördomar, överträffa låga förväntningar och till och med bli utvärderad som den bästa föreläsaren för dagen.

Med det vill jag säga att stå inte offer för de låga förväntningarna du har på dig, överträffa dem. Det är Vardagsmakt .