Jag skriver lite random saker som jag kommer på under dagen. Vad ska jag blogga om imorgon, vad ska jag handla på vägen hem, vad har jag att göra på jobbet, vilka måste jag mejla. Allt i boken för att inte anteckna eller få för mig att "jag ska bara" i mobilen. Men jag skriver även lite känslor, som det som blev droppen för mobilen. 2017-01-22 Detta är året jag loggar ut, parkerar mobilen och ser mitt liv, mina barn, min man på riktigt. Jag scrollar inte insta innan jag somnar, denna kväll skriver jag dagbok. Fyra dagar av detta och jag mår avsevärt mycket bättre. Att ta upp mobilen "smakar inte gott" Droppen var en flashig Facebookuppdatering från en gammal högstadiekompis. Den var så skrytig på ett oskönt kolla-vad-mycket-pengar-vi har att jag raderade Facebook. Innan dess hade jag sett en uppdatering från en pojkvän jag hade i en månad i 9:an. Varför är vi vänner på FB, varför kommer han in i mitt informationsflöde. Inte längre. Jag vill inte se honom, jag vill se utsikten från mitt fönster, sidorna ur en bra bok, mina barn, min man, mitt liv. Allt som är utanför mobilen. Jag har varit en telefonzombie i sju år. Nu är det över. Nedräkning för rapporteringen från mina dagar har också börjat. Nu fångar vi livet, för det blir inte längre. Elaine.
