Jag och Lady Dahmer gillar varandra, men jag får känslan av att några som gillar mig inte gillar henne och några av hennes bloggläsare verkligen inte gillar mig. Som att det inte går att gilla den ena för då måste man ogilla den andra - välj läger ungefär. Man kan inte älska alla samtidigt, men det där välj-läger-tänket är skumt... Jag läste några kommentarer som hennes läsare skrev om oss, att hon var snyggare än mig (varför göra jämförelsen?), att min bok var dålig (varför ta upp det i ett inlägg där hon skrev att hon träffat mig och tyckte om mig), att en slutat läsa min blogg för att det var för "pluttinuttigt"- kanske har relevans men det som refererades till "pluttinuttigt" var ganska nedsättande.. Det är som om att folk lever i en värld där folk som ser ut och tänker på ett sätt bara får umgås med folk som ser ut och tänker på samma sätt. Vad är det för enformig värld, hur ska du då lära dig något alls? Sen att jag är kompis med Isabella Löwengrip kan folk inte heller förstå, för de tycker att vi är SÅ olika. Ja vi ÄR olika, men varför ska jag bara umgås med likasinnade? Lady D rakar inte benen, jag vaxar mina ben - men jag skiter fullständigt i om Lady D har hår på sina, skulle aldrig övertyga henne att raka sig och jag ser heller inte ned på henne för att hon har håriga ben. Folk, tråkigt nog kvinnor, kan se ned på mig för att jag lockar håret, fixar naglarna, försöker få en hälsosam vikt, går i höga klackar, har stora bröst, you-name-it. Kvinnoförakt från kvinnor gör mig förbannad (kvinnoförakt överlag gör mig arg, men det svider mer för mig när det kommer från kvinnor). Folk ska skita i om jag har en tajt t-shirt och ge mig vem-tror-hon-att-hon-är-blickar bara för att jag har stora tuttar - det är inte mitt fel att jag är skapt som jag är, och stora bröst gör inte mig till en elak människa. Om mina bröst sticker i dina ögon, titta någon annanstans då. Fan vad irriterad jag blir. Precis som dom som säger att "du säljer ut dig på omslaget till Snacka Snyggt med din tajta klänning". Hade jag haft små bröst och korta ben hade folk inte sagt ett skit. Då hade jag varit "fin", precis som jag var "fin" när jag vägde 94 pannor och var höggravid, men nu när jag närmar mig 65 och vältränad då dyker de där välbekanta missunnsamma blickarna upp igen. Det är så tråkigt för jag har verkligen kämpat. Det är som att vissa kvinnor bara kan tycka om dem som är lite "sämre" eller som jag var - tjockare än dom själva annars börjar de jämföra sig själva och må dåligt. Jag njöööt verkligen när jag var gravid för helt plötsligt var dessa annars missunnsamma kvinnorna snälla. Usch vad sur/ledsen jag är nu, ni som varit med ett tag minns den konversationen som jag hade med en "sån kvinna": Hon: Du säljer dig på omslaget. Jag: Hur menar du att jag ”säljer” mig. Hon: Ja men du står där med en gnistrande åtsittande blå klänning som är alldeles för kort och ser snygg ut. Jag: Den är ju verkligen inte kort, jag har rätt långa ben så den kanske ser kort ut, men det tror jag inte. Hon: Ja men så sitter den tajt också. Jag: Du, hade den suttit tajt på någon med små bröst så hade du inte sagt ett skvatt. Sen är det inte ovanligt att författare pryder sina omslag och försöker se bra ut på dem. Är man en kurvig och kanske snygg tjej så ”säljer” man sig helt plötsligt. Hon: Jag tycker det. Jag: Det är tråkigt tycker jag. Andra kvinnor som lyssnar på konversationen: Vi håller inte med henne Elaine, va snygg och ha snygga kläder! Du kan inte rå för att du är snygg och det är inget som är ”säljigt” i det. Jag är trött på kvinnor som sätter offerkoftan på kvinnor som vill vara snygga. Jag är också trött på kvinnor som jämför andra med varandra, det gör att vi luras ner i jämförelseträsket med varandra. Det var någon som skrev att Gustav är mycket snyggare än Odd (Bellas kille). Varför skriver man så? Skulle det göra mig gladare? Och skulle Lady Dahmer bli gladare av att hon får höra att hon är snyggare än mig? Kan hon inte bara vara snygg, punkt slut? Det är så konstigt för det genomsyrar någon bitter missunnsamhet i sådana kommentarer som att man inte kan vara lycklig såvida det inte är på bekostnad av någon annan. Man kan inte vara snygg såvida inte en drös är fulare... Hänger ni med i mitt resonemang? Det är helt ok att man inte gillar Lady D:s språkbruk och att man inte gillar min strävan att nå en hälsosam livsstil. Man kan inte älska alla, det fattar jag med. Men att tappa respekten och degradera mitt liv till "pluttinuttigt" bara för att jag har mål i livet? Hmmm, skulle Fia gå in på bloggen så kan jag ge henne nåt mindre "pluttinuttigt" att läsa exklusivt för henne: /Elaine, tar sitt pluttnuttiga själv till gymmet för att göra pluttinuttiga armhävningar. Uppdatering: För er som tyckte att jag var för hård mot Fia så svarade hon på "Fuck-you-fingret" i kommentatorsfältet här, man kan säga att det inte var vad jag väntat mig."
