Jag ska inte ljuga, jag är faktiskt helt slut. Jag har varit det i flera veckor nu och det är därför bloggandet har vacklat. Min hjärna som annars sprudlar av tankar, ideér och knasiga saker. Den är nu helt stilla och jag börjar faktiskt bli trött på mina "jag är på gymmet" eller "här är jag i en spegel"-inlägg. Jag har jobbat för mycket under valrörelsen och jag föreläser på tok för mycket. Har precis avslutat en tvådagarskurs i retorik och imorgon ska jag sitta på ett plan till Göteborg klockan 07.00, bara för att komma tillbaka och föreläsa i Stockholm runt 14.00. Och mellan flyg och kurs måste jag skynda, skynda att umgås med min familj. Gymmet? Nej, måste sova tidigast möjligt ikväll. Det här är saker som är bokade sedan länge och 2015 blir det helt annorlunda, men nu rider jag ur stormen för detta år. Så min annars sprudlande hjärna går på sparlåga. Snart är detta jobbkaos över och det är det som gör att jag inte går in i en vägg - ljuset är nära, tydligt och väldigt konkret. Jag ska bara ta mig dit. Det var när jag stod framför spegeln i dag och tog ytterligare en selfie som jag började garva och tänkte Helvete vad tråkigt, bättre kan jag. Men vet ni vad? Just nu kan jag inte bättre. Så tills dess att jag gör det tar jag en lite bloggpaus. Istället för att smeta ut de sorgliga smulor jag har i handen så samlar jag till en riklig bloggsmet som får jäsa och frodas ett tag. Hoppas innerligt att ni är kvar och vill följa med mig när jag är tillbaka. Tills dess tar jag ett chillpill från bloggen.
