Du frågade efter romantiska vardagshistorier för inte så länge sen, jag var inte säker om jag skulle skriva min historia eller inte, men why not :) Jag har kommenterat tidigare på din blogg där jag berättade kort om mitt fem års förhållande med mina barns pappa som var otrogen när jag var gravid med vårt andra barn och att han sen lämnade oss två månader senare. Efter det var jag själv i två år, hade inte tid att vara i ett förhållande kan man säga. Sen träffade jag en underbar italiensk kille och vi var "tillsammans" i två år. Ett väldigt destruktivt förhållande, där han ville vara med mig och ändå inte. Till slut gav jag upp, svårt men ett det bästa jag gjort. Av någon anledning hamnade jag på ett "blinddate" en månad senare med en annan italiensk/fransk/engelsk man...han var inte mer en ett rebound (bra rebound!) Efter honom så bestämde jag mig att nu var det dags för period för mig själv, inga män, bara jag! Eller hur... Jag fyller år i januari, jag brukar inte fira min födelsedag men i januari 2010 när jag fyllde 27 år sa mina kompisar, "Nej nu räcker det, nu firar vi DIG!". De fixade allt så vi kunde gå ut tillsammans, som vi inte hade gjort på lääänge. Vi började med att gå ut och äta på en härlig tapasrestaurang, skrattade och åt god mat. Vi åkte hem till mig för lite hemmafest (på Island brukar folk gå ut sent på helgerna) och mer skratt. Vi hade sen lite svårt att bestämma på vilket ställe vi skulle börja på. Vi började på en lite tråkig "krog" men sen ville jag gå vidare till min favoritklubb/bar och det var bara två av mina kompisar som ville följa med. När vi hade varit där i liten stund, dansat och druckit goda drinkar, då plötsligt händer det! Jag är mitt i en dans, när jag tittar upp och då står Han där och tittar på mig med sitt fina leende. "Hey" säger han, han behövde inte säga nåt mer. Han var där med två av sina bästa kompisar, de var där på en weekendresa. Vi började prata och dansa, sen gick vi vidare till en annan bar. Nu började kvällen(natten....) ta slut, vad skulle vi göra då? Plötsligt säger jag "vi kan ju gå hem till mig!¨ jag tänkte inte ens efter haha men det blev inte ett typiskt one night stand. Vi åkte hem till mig och pratade i timmar, vi sov i en timme (vi kunde inte sova, vet inte varför) och pratade ännu mer. Nu var klockan nästan ett, dagen efter och han insåg att han höll på att missa The blue lagoon som han skulle till med sina kompisar. Vi sa hejdå till varann och pussades. Det var väldigt svårt att säga hejdå, trots att vi bara hade känt varann i några timmar. Jag bestämde mig att skicka sms till honom(TUR att jag fick hans nummer mitt i natten!!!) och sa typ "hej tack för en trevlig natt, nu har du i alla fall mitt nummer in case of emergency". Jag trodde inte att jag skulle höra från honom igen...men han svarade på mitt sms med orden: "Hej tack detsamma! Jag måste träffa dig igen, kan vi träffas ikväll?" Jag dog lite, omg vill han träffa mig igen, oh my lord! Han kom hem till mig igen efter middag, mina barn hade precis kommit hem och somnat. Jag var så bakfull och tänkte, fan jag ser ut som ett troll. Vi satt och pratade tills klockan var över tolv. Nu var han inte bara sen till att träffa sina kompisar, de skulle åka till flygplatsen om en timme....! När han skulle gå sa han: "jag tänker inte säga hejdå, vi ses sen!" Vi pussades för sista gången och gud vad jag blev ledsen. Vad har hänt, vi hade ju bara känt varandra i 24 timmar typ. Dagarna går och vi börjar sms:a varandra, nästan varje dag. Sms blev, messenger och sen blev det Skype. Jag vet inte vad hade hänt om vi inte hade skype hahaha. Till slut bjuder han över mig till Stockholm, "jag bara måste träffa dig igen" sa han. Mina kompisar blev väldigt oroliga, "snälla, du känner inte honom alls!" var deras respons. Men jag kände att det var ok, det var rätt. Jag åkte till Stockholm lite över en och halv månad efter att vi träffades. Det var bästa helgen i mitt liv. punkt! Vi var så kära, allt kändes overkligt. Dagen innan jag åkte hem till Island började det ett utbrott i ett vulkan, det var ingen fara jag hann hem. Sen i april skulle han åka till Island, men vad händer då, ju, ett till utbrott i vulkan, men nu var det Eyjafjallajökull. Dagen innan han skulle åka till Island började vulkanen att spy åska och hans flyg blev inställt. Vi behövde ha det jobbigaste samtalet jag har haft. Vad ska vi göra? För vi visste att vi skulle inte kunna träffas förr en i juli...nästan fyra månader utan att träffas, kommer vi klara det? Vi visste båda två att vi ville vara tillsammans, så efter tårar av både sorg och glädje, bestämde vi oss för att vänta. Alla tyckte att vi var galna, vi kände ju inte varandra. Men nej, jag visste att det här var någonting speciellt. Efter nästan fyra månader väntan, träffades vi igen. Vi hade två underbara veckor tillsammans. Jag sa att jag älskade honom mitt i den ljusa natten vid havet...han älskade mig också sa han. Några dagar senare åkte han till Sverige. Han kom tillbaka i september. Då bestämde vi att det här är vad vi vill. Jag tog ett beslut, jag ville bort från Island. Han sålde sin lägenhet och jag sa upp mig och packade mina väskor. I maj 2011 flyttade jag och mina barn till Stockholm. Vi trivs så bra, vi bor I Nacka, vi har lärt oss svenska och vi är fortfarande nykära. Mina barn har fått den BÄSTA bonuspappan som finns. Jag har gråtit för jag förstår inte hur allt detta gick till. Allt detta bara för att jag för en gångs skull firade min födelsedag. Jag är lyckligare idag än jag någonsin har varit och mina barn med <3 Vilken tur att vi har träffat så fina män :) Tack för ett jättefin blogg! Kram Heida (instagr.@heidahoblyn) Har ni en story som ni vill dela med er? Ledsen, inspirerande, lärorik, rolig, you-name-it. Mejla mig till bloggstory@snackasnyggt.se så ser vi vad som kan publiceras här. Bilder till gör alltid storyn roligare att publicera. Det är som sagt mycket ni bloggvänner som gör bloggen. Jag har haft dörren öppen på glänt och gjort blogginlägg av kommentarer, men tänkte att ni får också mejla om det skulle vara nåt längre. Sluta för guds skull inte att kommentera nu!
