På en av våra retorikkurser så var det en person som höll en presentation som fastnade hos mig och jag har tänkt på den till och från sedan dess. Han inledde med att säga "Alla människor i träd". Och precis som träd så menade han att vi är fyllda av livets skeden, det finns inom oss precis som cirklarna som berättar ett träds ålder. Sen sa han något jag verkligen gillade "Vi får inte glömma våra olika livscirklar, att vi har dem inom oss och att de gjort oss till dem vi är idag". Ibland kan jag tycka att jag är överdrivet nostalgisk och bakåtblickande. Jag sitter och läser gamla dagböcker utan att riktigt förstå varför. Men det jag egentligen gör är att jag bejakar livets skeden som format mig. Senaste tiden har jag tittat på min livscirkel då jag var 16 år. Det är väl för just den cirkeln har knakat i mig och jag behövde därför bejaka den och se vad som var knas för att gå vidare. Det har jag gjort nu och det är himla skönt. Jag är med på att man ska vara i nuet och fånga dagen. Men jag tror inte man kan göra det förrän man har koll på och lärt sig av alla livets cirklar. Har ni några livscirklar som knakar eller som ni tycker om att se tillbaka på?
