Det har mamma sagt till mig om alla mina framgångar. Alltifrån att jag träffade Gustav till husköpet i Spanien. Jag kan förstå det, samtidigt som det gör mig lite ledsen tanken på svala reaktioner från dem man minst väntar. Faje sa det att vi får skryta och hoppa och tjoa för varandra, men ligga lite lågt med glädjetjuten hemma. Mitt svar på det är Fuck that!" Jag har haft svåra tider men ändå hoppat och tjoat när andra haft det bra och lyckats på olika sätt. När jag var evig singel så var jag glad när mina vänner träffade kärleken. Man måste kunna separera sin olycka från andras lycka annars blir man missunnsam. Självklart förstår jag att det finns gränser som att alla runt omkring en får barn och man själv inte kan få det eller att glädja sig för andras hälsa när man själv ligger dödssjuk. Det finns gränser. Men missunnsamhet är när man inte kan skilja sin olycka från andras lycka. I mer rimliga fall kan man omvandla avund till glädje för andra, absorbera andras glädje och då känna sig glad på riktigt. Som kvinnan på gymmet med sexpacket jag aldrig kommer få, men hon hade kämpat för det. Jag sa det till henne att hon var riktigt vältränad. Hon tackade och berättade att hon aldrig fick höra det: Jag får mest stirriga blickar. Hade varit kul med en komplimang eller två istället för missunnsamma miner för jag har kämpat för det här. Så kan man inte hoppa och tjoa för folk man bryr sig om. Get a fucking grip och droppa missunnsamheten. Det finns alltid folk som kommer vara snyggare, ha det bättre och sämre. Men ens värld ska inte stå eller falla på det. Jag tycker man ska vara tacksam för att man har det bra och hjälpa dem som har det sämre. Aldrig lägga energi på att vara missunnsam mot de som har det bättre - det är sånt slöseri på energi. När jag kom ner till Faje så tog jag på hans hightech kylskåp och sa : Det här är ditt kylskåp." Tittade på utsikten och sa : Det här är din utsikt!" Och så höll det på. Vi var trots allt två kids från betongen som inte vågade drömma om det vi uppnåt nu, men vi drömde om trädtopparna och nådde våra mått på stjärnorna. Receptet? Inspireras av andras lycka istället för att avundas den och hårt, riktigt hårt arbete för att komma dit vi är. Jag tränade mig för att känna genuin lycka. Jag har aldrig varit missunnsam, men haft svårt att vara glad på riktigt. Då har jag sagt det som jag velat säga och känna. De glada reaktionerna jag fick tillbaka, som från sexpack-kvinnan, gjorde att jag kände mig glad på riktigt. Men man behöver självfallet inte hoppa och tjoa. Men man kan göra sitt yttersta för att inte droppa en syrlig kommentar eller se sur ut. /Elaine, är så tacksam för att hennes närmsta inte har ett uns av missunnsamhet.
