Jag träffade Stefan, Daniela och Elin häromdagen för att fira att Daniela som har fyllt 40 år. Fyra stycken på en ganska så tom restaurang. Jag har hittat den bästa drinken att inta för att inte bli så fasligt berusad och det är champagne med apelsinjuice, minns inte namnet på den men jag brukade dricka den i New York. Stefan och jag gick ut och tog luft ibland och pratade om adhd som Daniela är övertygade om att vi både är ljudkänsliga och har koncentrationssvårigheter. Jag har lärt mig kamouflera koncentrationssvårigheterna med åren men tycker mig vara funktionell. Men Daniela sa ”Du är funktionell men jag ser ju hur du kämpar”. Gud om det är så många som har adhd så kanske det är människans nya evolutionära steg. Jag vill inte vara en i raden som slänger mig med diagnosen och jag tycker mig må bra. Men det skulle vara vara skönt att slippa ljudkänslighet, ha fokus och inte ha hundra bollar i luften. Här pussar jag för övrigt Stefan när några tittar märkligt på oss. Jag minns så väl när Hänt Extra hade skrivit att han var min man! 😅 ”dom tror nog att jag är din man” sa stefan och borrade ner sitt ansikte i min nacke. ”Men Stefan dom kommer ju tro att vi hånglar!” Sa jag och fick både panik och skrattattack av hans andningar i min nacke. Vi hade i alla fall en underbar kväll och Daniela fick en weekend till Alicante med oss. Vi hoppas att man får åka senhösten men annars får deg väl bara bli nästa år. Elin vill boka resan redan nu. Daniela är så glad över sin present och dagdrömmer redan. Jag undrar om vad en diagnos och eventuell medicinering skulle ge? Jag vill inte slänga med diagnoser men jag skulle vilja veta. Det skulle vara skönt att slippa ljudkänsligheten och brist på fokus samt att gå från noll till hundra i utbrott ibland. Vad tänker ni? Vad är era erfarenheter? Det skulle vara oerhört värdefullt att få tankar och tips från er som är anhöriga till-, eller själva har adhd.
