Jag ska berätta om en händelse som drabbade mig för länge länge sen. Jag var den som tyckte det var svårt med ex och att den man varit nära ska vara nära någon annan. Kunde inte bara världen hålla sig till en så att man slapp dessa ex-problem? Så tänkte jag. Men det var jag som hade problem och tyckte att de jag har varit tillsammans med är för alltid mina och ska leva själva i ett evigt trånande efter mig. Jesus vilket ego jag hade och kanske en tydlig konsekvens av en frånvarande pappa. Något hände en dag då jag läste om denna fria man, mitt ex. Att han haft fantastiska möten med kvinnor av samma själsliga natur som han. Vad hände? Jag kom på mig själv med att bli varm i bröstet och le. Wow. Där och då insåg jag att jag hade släppt äganderätten, mina barndomstrauman och blivit ett kvinna som kunde glädjas åt sina ex. Det var coolt och så är det än idag. Hur fungerar ni?
