Jag har inte min pappa att tacka för den jag är idag även om det finns ni som säger det. Det är mycket ni säger. Jag tycker att det är dags att vi tar upp den retoriken som folk har mot oss som valt bort en eller båda föräldrarna. Här ser ni en av oss. Hej Emma! Folk som har haft förmånen att växa upp med två lysande föräldrar har svårt att relatera till oss som dragit en eller två nitlotter. De kan säga de mest idiotiska sakerna som gör att jag kokar inombords men ändå biter ihop. Så jag tänker att jag skriver en lista på svar på tal till såna framtida kommentarer. Men innan dess. Barn får inte välja sina föräldrar. Föräldrar väljer att sätta barn till världen och har ett ansvar att göra livsstarten så bra som möjligt under de förutsättningar som de har. Föräldrar har bara barnen till låns, det är en gåva. Föräldrar som sabbar barns livsstart har ingen rätt till barnen långsiktigt. Du som barn till dåliga föräldrar har all rätt att välja bort dom. Jag valde bort min pappa för 14 år sedan och är så GLAD att jag inte har den skitstöveln i mitt liv. Människor: Men han gav dig livet Elaine! Jag: Han hade turen att få en dotter och kastade henne i papperskorgen. En smocka i ansiktet ska han ha som tack för det. Människor: Men Matheo behöver sin morfar! Jag: Matheo behöver inte en sjuk och farlig människa i sitt liv. Morfar är kanske rubriken, människorna har inte koll på definitionen av rubriken i detta fall. Det är ni we-shall-over-come-människor som får oss barn till skitstövlar att må dåligt emellanåt. Jag ska berätta vad ni säger och varför det gör oss barn till det som skulle vara vår trygghet och kärlek i denna världen väldigt ledsna. Så innan du har följande meningar på tungan så vill jag ändå att du överväger att hålla klaffen. "Men hon är ju ändå din mamma/pappa." Ett blodsband gör det inte obligatoriskt att ha kontakt. Du kan ha blodsband till en alkoholist, misshandlare, mördare, pedofil, våldtäktsman, psykopat. Utan att vi ska behöva vika ut våra liv och blotta skälen till varför vi inte har kontakt med en förälder så tänk att mamman/pappan kan vara alkoholist/psykopat och mycket annat som ändå inte gör det värt det. Lägg inte ansvaret på oss barn, vi bad inte om en resa till livet från två personer som råkade bli våra föräldrar - det hände bara. "Det som hände dig när du var liten har gjort dig till den du är idag." Så säger många till vuxna personer som blivit utsatta för psykisk/fysisk misshandel, sexuellt utnyttjande, alkoholism och mycket annat av sina föräldrar. Ni säger det som att vi ska vara tacksamma för den skiten som kom in i våra liv. Min pappa har inte gjort mig till den jag är. Det enda han har bidragit till är fem års terapi och en massa annat tråkigt. Och det är inte den jag är, det är det som jag har fått bära på grund av den människan som du tycker har gjort mig till den jag är. Ett tips - Shut up. "Hur kan du göra så här mot din mamma?!" Förslag på svar på tal: För dig klingar ordet "mamma" väldigt bra och jag förstår det med tanke på den mamma som du hade förmånen att få. Alla har inte den förmånen och du skulle tjäna på att tänka lite större och våga ta in den mörka verkligheten om att det finns dåliga mammor där ute - riktigt dåliga mammor. Jag fick en sån och när du sätter på henne offerkoftan och ger mig ansvaret för min uppväxt så blir det väldigt osympatiskt. Gör inte så. ”Alla familjer bråkar!” Förslag på svar på tal: Det verkar som bråk i din familj är ganska odramatiskt. Skönt! Men alla familjer bråkar inte på konstruktivt sätt. I min var det destruktivt och jag skulle vara försiktig med att förenkla andras missöden till "vanligt familjegroll" om jag vore du. ”Har du provat att prata med dem om det?” Förslag på svar på tal: Du behöver inte agera medlare mellan mig och mina föräldrar. Jag förstår att du menar väl, men när du säger så till folk som har sagt upp kontakten med sina föräldrar så var medveten om att du kanske säger "Har du provat att prata med alkoholisten/psykopaten/misshandlaren/narcissisten/pedofilen/psyikiska misshandlaren. Och har man själv varit barn så vet man att vi gör allt i vår makt för att prata med våra föräldrar oavsett vilka vi har fått. Vår kärlek är villkorslös, tills vi tack och lov blir vuxna och inser att det är nog. Så ställ inte den frågan till folk i fortsättningen, den frågan ska de dåliga föräldrarna ha.
