Den här filmen med Maria berörde mig. När hon, ett barn, säger "jag orkar inte mer". Det ska inte vara så. Jag ligger här i min sjukstuga och tänker på Maria. Tänker hur det hade varit om Sverige blev krigsdrabbat och Matheo fick uppehållstillstånd i ett annat land. Men jag hans mamma får inte komma dit för att ta hand om barnet jag satt till världen. Utan jag får göra det i Sverige - som är krigsdrabbat. Fatta det dilemmat: Antingen så tar du hand om ditt barn under krigsomständigheter eller så överger du ditt barn till ett nytt land som du inte får komma in i. Det här brukar inte vara min retorik men Migrationsverket är ni helt ärligt helt dumma i huvudet? Hur tänker ni egentligen? På barnets bästa? Jag tittade på videon med Maria och hur förtvivlad hon ser ut. Sen tänkte jag på om det hade varit Matheo. Tänk om det hade varit ditt barn och ditt land som var krigsdrabbat. Tänk inte på skattepengar, tänk på människoliv och vad du hade önskat att andra länder hade gjort för dig i samma situation. Skriv på för att om möjlighet finns ska ett barn få växa upp med sina föräldrar under andra omständigheter än krig.
