På senaste har jag fått väldigt bra självkänsla. Jag har inte haft det förut. Känslor har kommit och gått utan att jag riktigt förstått varför. Nu kan jag förstå en känsla för jag vet hur jag fungerar. Bara för några månader sedan så längtade jag tills jag blev 40år för jag har alltid inbillat mig att då är man kvinna på riktigt och då vet man verkligen vem man är. Men så började jag fråga mig varför jag kände si och så och till slut förstod jag - för att jag är si och så. Nu sen jag har börjat vända ut och in på mig själv så mår jag mycket bättre. Jag berättar när något inte känns bra och jag tar inte illa upp när någon annan säger det samma till mig. Jag mäter inte mitt värde efter andras dagsformer. Det är SÅ skönt. Svårt att förklara nu, men jag är mitt uppe i det. Jag kan avvisa med kärlek och ta avvisningar med kärlek. Har ni bra självkänsla? Förstår ni skillnaden mellan det och bra självförtroende?
