Jag minns när jag var en fattig retorikstudent som bodde på Bokvägen 5 i Solna. Mitt CSN-bidrag räckte knappt till hyra, räkningar och mat. Men jag var lycklig för det och hittade lyxen i mindre saker än vad det är idag. Min lyx då som nu var teer, men inte lösvikt eller så utan helst Liptons vaniljte. Idag var det första gången jag drack det på 10 år och gud vad gott det smakade. Mest för att alla minnen jag har från den tiden kom tillbaka. Jag kände parkettgolvet under mina stickade strumpor, såg korten på alla vänner jag hade i hallen, kände lukten av Ikeas vaniljljus som jag hade på den tiden. Såg hur jag otåligt väntade på ett sms från någon värdelös kille som jag var intresserad av då. Men idag är det lite annorlunda, jag håller i samma sorts tekopp, men på vänsterfingret gnistrar en vigselring, ljuset är av det dyra märket Vouluspa med Champagne doft golvet är frtf parkett - fast inte lika slitet... Åh, jag saknar de tider då de mindre sakerna var mer värdefulla. Jag tror fortfarande att de är det. /Elaine, ska åka till IKEA i helgen och köpa ett doftljus bara för att.
