Tjänna! Idag trotsar jag det faktum att jag ammar och bär en silkesskjorta. Det är ju risky business att göra det, men jag ser till att vika ihop papper i bh:n och det är rätt safe eftersom jag inte helammar.jag har snart ammar i ett år och jag tänkte fortsätta i ett halvår till, minst. Och två år högst. Det är inte lätt att trotsa normen och amma loss, men jag gör det jag tror är bäst för Evelyn och det som jag inte hade ryggrad att göra för Matheo. Det blev "bara" fjorton månaders amning för honom. Jag följer iofs normen i Brasilien, där delammar i princip alla upp till två år. Det ses som fullt normalt och nästan som en skyldighet. Folk ger en klappar på axeln, tummen upp och uppmuntrande kommentarer som "Vad bra, det är bra för barnet". Här i Sverige möts jag mer av ett "ammar du fortfarande? Oj...". Fan vad sånt kan slå ned en. Jag önskar bara att alla mamas kunde få uppmuntran oavsett om man väljer att amma i två år eller inte alls. Och fick vi inteuppmuntran så önskar jag att folk kunde vara tysta. Det var faktiskt Gustavs "fel" att jag slutade tidigt med Matheo. Matheo var så stor, pratade, folk gav oss blickar så jag tror även Gustav föll för omgivningens påtryckningar och hade svårt att stötta mig. Nu är han all in för två år och jag tror att man behöver vara ett team i amningsbesluten, speciellt när de går mot normen.
