Min bröllopsklänning är snart här från New York. Jag undrar hur den sitter på mig nu. Inte för att det spelar så jättestor roll, men Gustav och jag ska ju förnya våra löften i samma kläder. Jag ser verkligen fram emot det. Jag vet inte riktigt om hur man firar Tennbröllop, men jag tänker att det kan vi bestämma själva. Vi vet i alla fall att barnen gärna får vara brudnäbbar kanske med kläder som liknar mammas och pappas. Sen har vi bokat Trosa Kyrka för att ha några få vänner och familj där för att föreviga ögonlicket. Det här känns som en evighet sedan men också som igår på samma gång. Jag tror aldrig jag har varit så lycklig som precis innan jag skulle träffa Gustav. Så bra det blev också, allting. Jag har gift mig med världens bästa man. Jag är fortfarande galet kär i karln.
