Här sitter jag med gammalt smink i nyllet och nya tankar i huvudet. Kanske inte helt nya men mina relationer har verkligen förändrats detta år. Har era det? Man kan ju inte träffas på samma sätt och de vänskaper som är starka och kräver mindre underhåll håller ju samtidigt som andra behöver det rätta knycket för att vänskapsmotorn ska sätta igång. Det är inte helt lätt men så nödvändigt tycker jag. Mina vänner betyder massor och jag saknar verkligen att vara kompis och få vara Elaine - inte frun, mamman utan bara kompisen. Gustav och jag ska - om allt går som det ska, fira tioårigt bröllop i år och jag tänker på de vänner jag hade då och vilka är det som är kvar. Alltså det är ingen katastrof med de som inte är kvar, inget drama heller, relationer ändras precis som tiderna ändras. Idag hade jag inte haft tärnor, utan barnen. Jag hade bjudit nästan alla som kom, men vissa finns ju inte kvar. Som farfar. Andra har jag sagt upp kontakten med som farbror och faster. Här är farfar när han håller tal för mig och Gustav, han var 90 år då. Jädra fräsch 90-åring måste man säga. Jag ska verkligen inte jämföra då och nu, inte överanalysera det utan bara njuta av att vi - om pandemien tillåter - ska fira tennbröllop i år och det ska bli himla ljuvligt med de vänskapsrelationer och band vi har idag.
