Jag läste ut Martina Haags "Det är nåt som inte stämmer" på en dag. En sån ärlig skildring av att bli lämnad. Det gjorde ont att läsa den. Hon är en fantastiskt kvinna måste jag säga. Jag kände inte till henne förut, jag är extremt dålig på kändisar. Men nu känner jag till henne och framförallt har jag fått se en vacker bit av hennes själ. Är ni några som har läst den? Jag hade inte väntat mig att den skulle ha läskiga partier. (Spoiler alert!) Och jag undrar om jag missade nån metafor med den där kvinnan i sjön, att hon såg sig själv i tidningen. Dog kvinnan i boken eller hur var det? Eller blev hon bara galen i den där stugan. Nu läser jag en bok av Robert Karjel som jag haft förmånen att hänga med en del under vår gemensamma föreläsningsturné med Eqvilibrium. Han är en av de bästa talarna jag har hört och jag grät kanske en hel halvtimme efter hans föreläsning var slut. Vilket språk, vilken föreläsare och vilken man! Nu har jag satt nosen i hans bok och jag fångades i första sidan. Han skriver, om än möjligt, bättre än han pratar. Det är nästan poesi, men utan att vara krystat. Jag är helt förälskad i romaner numera. Jag som retoriker tvingas ju läsa en hel del facklitterärt i mitt jobb så det blir en del tragglande läsning. Men när jag skriver facklitterärt så vill jag inte att det ska vara tragglande för läsaren, det ska ha ett flyt och vara enkelt att vända blad, nästan som en roman. Men det går inte att få samma effekt som romaner eller biografier, det är svårt. Medan han lever läser många ut på två dagar och det är en komplimang av rang för en författare. Jag vill skriva böcker som man läser ut i ett nafs framöver. Tänk att kunna skapa spänning i något så osannolikt som en retorikbok. Jag ska försöka! :) /Elaine, blev sugen på att starta en bokklubb, kanske till och med på bloggen?
