Som nybliven student i våras var jag som så många andra ärligt talat rätt vilsen; vad har jag för drömmar? Vem är jag? Vad vill jag göra i framtiden? Som så många andra var jag också trött på vardagen hemma och i stort behov av ett äventyr. Något jag funderat en del på var att segla över Atlanten till Västindien. Men hjälp - det är ju ett jättelångt, ett världshav, mellan mig och Västindien - inte kan väl jag? Idag är jag på Antigua, jag vågade och jag kunde. Jättelångt - ja, läskigt - ibland, fantastiskt - absolut! Jag bestämde mig helt enkelt för att bara göra det, det värsta som kan hända är ju att man får vända hem igen. Men den tanken har aldrig slagit mig trots stormar och sjösjuka. Det låter ju verkligen som en klyscha men bara man bestämmer sig och vågar ta sig utanför trygghetszonen så kan man göra precis vad man vill. Och jag kommer aldrig mer klaga på en "lång" atlantflygning efter att ha spenderat två veckor på att ta mig över. ”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.” Kramar från Sofia som ni hittar här på instagram @sveasofialinnea
