Så tycker jag det känns de dagar jag är ledsen, skriver det och sen läser era kommentarer. Hur kan ni vara så fina egentligen? Det här fick jag kort efter att jag publicerade inlägget om saknaden till min farfar. Tiden kommer inte läka ditt sår, men tiden kommer göra att det blir lättare att leva med sorgen Läste ditt blogginlägg idag gällande din sorg efter din kära farfar som gick bort och fastnade för något du skrev. "Jag går runt med en sorg, ett sår, en saknad. De säger att tiden läker alla sår, men jag tror att det här är ett sår man bär med sig resten av livet." För 3,5 år sedan förlorade jag min pappa väldigt hastigt. Jag kommer ihåg i början att många sa till mig samma som du skriver att tiden läker alla sår och jag tyckte helt ärligt att dom var dumma i huvudet som kunde påstå något sådant. Hur skulle jag någonsin kunna läka såret efter min pappa. Nu 3,5 år senare kan jag i efterhand säga att tiden läker inte alla sår, men tiden gör att det blir lättare att leva med sorgen. Sorgen är inte något som kommer försvinna, men efter hand så blir de faktiskt lättare även fast de inte alls känns så i början. Och de är inte fel att de blir lättare, jag kände i början en stor skuld för att jag skulle leva vidare utan att ständigt tänka på min pappa. Men idag vet jag att pappa ville inget annat än att jag skulle leva vidare och bli lycklig. Och jag kommer alltid att bära med mig honom genom resten av mitt liv. Så det jag egentligen ville säga till dig är att tiden kommer inte läka ditt sår, men tiden kommer göra att det blir lättare att leva med sorgen. Jag hoppas innerligt att du inte tar illa upp av mitt mail och att du kanske kan finna någon tröst i att det faktiskt blir bättre, om än sakta. Kram Hanna Tack för att ni är ni och för att ni är här! Och kram till dig Hanna.
