Jag vet inte om facebooks minnesfunktion är bra eller dålig. Jag tycker att livet går så fruktansvärt snabbt och får lätt dödsångest. Det känns som Pascal alltid har varit med oss samtidigt som han föddes för snart fyra månader sedan. Han var en överraskning, han var välkommen och han är så älskad. Tänk Gustav som behövde 10 veckor för att smälta nyheten om att vi skulle bli trebarnsföräldrar. Ni vet att han har inte stängt dörren för fyra. Jag vill ha fyra men önskar att jag slapp gå igenom en till graviditet. Snacka om att kroppen är krigshärjad. Jag tycker det känns att man haft tre graviditeter, det är skillnad mot två i min kropp. Stor skillnad.
