Jag älskade mitt jobb inom hemtjänsten, får sånt driv av att hjälpa äldre. Jag hann ju inte det och damen hade nog bara tyckt jag varit creepy creature och ohyfsad om jag erbjudit sån hjälp. Hon var glad nog över att jag hjälpte henne in i butiken. Det räckte så. Jag fick en lång kram innan jag lämnade den med mitt te. Jag fick därifrån med varmt hjärta över en tacksam äldre dam och så kände jag en viss lättnad över hur långt det är kvar tills man själv är så gammal. Långt långt kvar. En vindpust kom, och sekunden senare så nyser jag och ja, you know the "drill". Plötsligt var jag den nedpissade gamla damen som skulle behöva hjälp. Så ovärdigt och jobbigt. Jag vaggade hem i mitt urin med gråten i halsen, jag tyckte så jädra synd om mig själv. Som jag längtar tills knipmusklerna är tilbaka för de försvinner varje gång jag är gravid.?
