Foto by Hannah Hedin. Vi visste inte om det när fotot togs men Benny fanns i magen då. Allt har ju inte alltid varit som på bilden. Gud vilka kriser man går igenom. Jag tror nog inga undkommer det och en kris är inte ett mått på hur bra eller dåligt ett förhållande är, det är hur man hanterar kriserna. Jag tror att mina trauman gjorde att våra kriser blev något större än kanske genomsnittet, men Gustav var klok och kunde se att mitt tillfälliga hat till manssläktet (honom inkluderat) egentligen var hat till min pappa som läckte. Klart Gustav blev ledsen, men han hade läst på så mycket om effekterna av sexuellt utnyttjade personer så han kunde se bilden klart. Jag är så tacksam för att han hade tro och stannade trots att jag bad honom att fara och flyga emellanåt. Särskilt under rättegången mot min pappa. Då var det som ett stort svart hat inom mig som blev okontrollerat. Tre års terapi och fortfarande pågående hjälper mig och oss enormt. Nu frågar psykologen om jag verkligen behöver komma tillbaka, men jag känner att jag inte vågar ropa hej. Tills Benny kommer vill jag verkligen vara fri från symptom från min barndom. Har ni haft kriser i era relationer och tagit er igenom dem? Hur gjorde ni?
