Det märks så tydligt att Gustav och jag börjar få olika roller som föräldrar. Oftast så är det mig Matheo söker sig till när han vill sova eller ha tröst. Mest för att martyrskapet biter på mig och jag är mer lättlurad än Gustav. Gustav däremot, han älskar bilar så det känns naturligt att backa där. Som häromdagen då det var Gokart på schemat. Men jag tycker det känns lugnt. Jag trivs jättebra i min roll som gosmamma. Jag är en kramgo varelse och kommer driva Matheo till vansinne när han är tonåring, haha. Ska bli sjukt kul!
