Det här med att välja nästa område att bo i är inte lätt. Det avgör så mycket för Matheo. Vilken attityd genomsyrar området, hur är skolorna och vilka kompisar kommer han få? Det känns helt galet att tänka så, men det är ju så stort som det faktiskt är. Min mamma hade inte lyxen att kunna välja område och det gick både bra och dåligt för mig. Bredäng var kantad av både mobbing och ljuvliga tider. Och det gjorde mig till den jag är idag. Men vem blir Matheo om vi flyttar till Saltis, Sollentuna, Älvsjö eller kanske Kärrtorp där rasismen gör sig påmind? Som familj kan vi i alla fall försöka välja ett område som har bra skolor. Och då menar jag inte bra i benämningen snobberi-bra som en del privatskolor. Utan för mig är bra att skolan inte ligger isolerad från världens mångfald. Att den har bra värderingar, hantering av mobbing och lärare. Jag tror inte på Saltis. Min magkänsla och bara att titta på de där vräkiga husen fick mig att må dåligt. Jag tror Matheo får bättre förutsättningar i Sollentuna. Gustav och jag hade så bra diskussioner i helgen. Vi pratade om allt vi skulle sakna. Som att kunna pipa ner till gymmet eller butiken spontant. Köpa take-away-mat och vara i stan på tio minuter. Men nu är vi en till i familjen och han kommer först. Eftersom jag har möjlighet så skulle jag vilja att Matheo fick leka av sig på en tomt, hade gångavstånd till skolan utan en massa motorvägar i vägen, grannar med barn i samma ålder. Gustav och jag kommer kunna anpassa oss och jag tror att vi kommer stormtrivas. Alla dessa föräldrar som bara inte kan tänka sig "att leva utanför tullarna" hoppas jag tänker på sina barns bästa istället för ha det lättillgängligt till den där take-away-latten. Jag skulle också tycka det satt fint med en vindsvåning i stan. Har vi tur så kanske det blir en sån när Matheo, och förhoppningsvis, hans syskon är utflugna. Barnens framtid ska alltid komma före föräldrars önskemål. Jag är ju trots allt redan i min framtid. Idag börjar budgivningen...
