Jag önskar verkligen att jag hade läst denna för längesen. Den var rätt tungrodd. Men en massa guldkorn som gör att den helt klart är läsvärd. Jag skulle råda alla päron att läsa den, helst innan barnet fyllt ett men det aldrig försent. Min äldsta är fem och jag märker att mina ändringar enligt Jesper Juul ger stor effekt. Ni som har läst boken, jag vill hemskt gärna höra vad ni tar med er så jag inte missar något. Det bästa jag tar med mig är följande: Barn vill samarbeta, de vill alltid samarbeta. När det protesterar är för att de är i behov av något och det gäller att ta reda på vad det är. Kan bara vara att de vill bli sedda. Vi pratar om barn som om de är varelser som ska hanteras. Det är helt fel. Hur ofta säger vi det om en person vi dejtar. "Min man är bångstyrig, hur hanterar jag honom?". Vi pratar ju med personen och rekar vad han behöver medan barn reducerar vi till varelser som ska hanteras med rätt "metoder". Så bra insikt, trots att det är metoder jag faktiskt letar för att bilen bättre mamma. Det är inte barnen som är trotsiga, det är vi föräldrar som trotsar deras vilja att utvecklas; "Jag kan själv!!" "Nej, det kan du inte. Sluta tramsa vi har inte tid med detta!". Vi måste visa hänsyn till barn. De är beredda att ge upp hänsynen till sig själva för att vara föräldrarna till lags. Känner de sig kränkta så tror barnen att det är deras eget fel - aldrig föräldrarna. :( Att säga att barnet är fel är att kränka barnet. Säg att det blev fel istället. Hej självkänsla! BArn kan ge upp sig själva för att bli mer som föräldrarna vill. Vissa tror att de har sin familj bakom sig när de egentligen har den under sig i den auktoritära uppfostran. Bortskämda och hänsynslösa barn har fått för mycket att det som de vill ha inte så mycket av det som de faktiskt behöver. Självkänsla handlar om vilka vi upplever att vi är. Självförtroende handlar om det vi kan. Det vi är duktiga eller bra på. Det vi kan prestera. Låg självkänsla är en konstant förnimmelse av; osäkerhet, självkritik, skuldkänslor. En idrottsman upptäckte att folk bara var kompis med honom för det han kunde - inte för den han var. GUD igenkänning på det. Det är mycket därför jag har slutat gå på mingel för att vara med mina gamla vänner som inte känner retorikern Elaine, utan bara Elaine. Det är så skönt. Men samtidigt kan jag känna att ni som läser bloggen gör ju inte det för att jag är retoriker, utan för att det är Elaine. Rätt skön känsla faktiskt. Föräldrar blandar ihop varande och prestation. När Matheo åker rutchkana och säger "Mamma titta" brukar jag säga "vad snabbt du åkte" (prestation). Jag ska istället säga "Hej Matheo, det ser ut som du har roligt" (Varande). Barn vill bli sedda. Beröm kan vara lika förödande som kritik för barnen. Undvik "Se upp så att du inte slår dig" det skapar oro i barnet. Dåligt för självkänslan då vi indirekt säger "Jag räknar inte med att du klarar det". Ett barn som vägrar klä på sig. Här kan vi välja att uppfostra honom eller välja att se honom. Som när Matheo inte ville ha på sig sin regnjacka och Gustav uppfostrade "Jo det regnar, sätt på dig den!". Jag ropade till mig Matheo och han kom in med en färgglad regnjacka med nyckelpigor. "Jag vill inte ha på mig den mamma!". Jag svarade "Jag förstår det, men kan du ha på dig den till hörnet av förskolan så tar du av dig den innan alla ser?". Matheo log och gick med på det för att jag såg honom, inte regnet där ute. När barn ritar teckningar till sina föräldrar behöver vi inte värdera dem som fina. Vi kan säga "Vad glad jag blir, berätta mer om teckningen. Vad är det för något?" När barn protesterar i en affär. "Jag vill gåååååå!!!" "NEJ, nu lyssnar du på mig sluta bråka!!! Nu står du här vid kassan och väntar! Sluta bråka!". Juuls förslag "Jag vill gååååå!!!", "Jag med MAtheo jag förstår att du tycker det är tråkigt. Jag vill också gå. Vi går till kassan och betalar så vi kan gå!". I det senare exemplet tar man barnets känslor på allvar. Barn vet ofta vad de har lust med, inte vad de är i behov av. Där ska vi föräldrar vara deras rättesnöre. Det bästa barn kan göra upp till tio års ålder är att leka så mycket som möjligt. Deras sociala utveckling och samspel frodas i leken. Konflikter är inte farliga för familjens hälsa, det är sättet vi har konflikterna på som kan vara det. Öppningsrepliken i ett medlande avgör ofta utfallet. Inled varken med skuld, skam, kränkning eller mutning. Se barnet först, berätta sen. Så, det var det jag tog med mig. Vad tog ni med er? Nu ska jag sätta tänderna i "Barn som bråkar".
