Efter tre dagar i Karlstad så var det inget snack om saken. Jag avbokade allt jobbrelaterat idag och har en heldag med Matheo. Hade jag varit anställd så hade jag haft rätt mycket komtid att ta igen, jag tror man måste tänka så för att inte jobba ihjäl sig. Vi har ägnat förmiddagen åt att städa, nu ska vi till Sats. Matheo är för övrigt i en vansinnig trots som jag skulle behöva hjälp med. Just hanteringen av den. Någon utbildad eller kanske bara superförälder som kan ge mig lite uppfostringstips för jag är så rädd att jag gör fel. Som när Matheo sparkar eller slår oss upprepade gånger så säger jag ifrån i lugn ton, sen i hårdare ton. Sen varnar jag honom om att fortsätter han slåss så får han gå till sitt rum. Då slår han oftast igen och då går jag med en gråtandes Matheo till sitt rum. Det är odramatiskt, jag drar honom inte utan vi går dit tillsammans och så stänger jag inte dörren utan han är där och gråter, skäms ett tag tills han kommer ut igen. Jag har läst att man ska låta barn få ut sina ut sina arga känslor istället för att avleda uppmärksamheten. Så jag låter honom gråta och skrika i sitt rum, sen när han kommer ut till mig sätter jag mig på huk och frågar om han vill ha en kram. Det vill han alltid. Sen förklarar jag att han inte får sparkas och det gör jag när han ligger i min famn alldeles lugn. Det börjar visa resultat, men så är jag rädd att jag kanske kör helt fel metod. Jag har inte direkt läst mig till den. Jag tänker att barn måste väl lära sig att det finns konsekvenser för dåligt beteende. Men det ska ju vara konstruktivt. Jag är rädd att jag laddar hans rum med negativa känslor när det blir forum för konsekvensen. Vad säger ni och hur gör ni? All feedback välkomnas, jag vill ju vara en bra mamma och göra rätt för Matheo.
