Det här låter kanske konstigt men jag undrar om det kan vara så att man är en bättre förälder i vissa åldrar. Matheo och jag var tajta de tre första åren, sen de senaste 1.5 åren, egentligen sedan Evelyn föddes, så är det pappa som gäller. Han vill bara sova med pappa, skriker efter pappa pm han drömmer mardrömar och så vidare. Vi har en bra relation men jag känner mig lite som den där tönten som Matheo inte vill leka med. Känns trist. Blir rädd att det kommer vara samma sak med Evelyn. Hoppas att det kommer åldrar då mamma blir nummer ett igen. Annars är jag bara det fram tills tre år. Alla relationer har väl sina upp och nedgångar. Eller hur? Det är väl normalt. Nån erfaren mamma/pappa som kan lugna mig?
