Jag mår som jag ser ut. Matheo och jag är ovänner, Gustav och Matheo är ovänner, Gustav och jag är ovänner och stackars Evelyn måste undra vart hon har hamnat i för familj idag. Gustav och jag måste sluta agera som två ursäktande betjänter åt Matheo. "Snälla hjälp till och klä på dig" "nej lilla vän det blir inga jordnötter till frukost" "jag förståååår att du vill titta på tv, men vi gör inte det på mornarna... Förlåt". Typ så låter vi. Och när Matheo slog till mig idag (han slåss aldrig ska tilläggas) så förvandlades betjänten till en diktator "DU SKA INTE SLÅSS." "SÄG FÖRLÅT" "NU HJÄLPER DU TILL ATT SÄTTA PÅ DIG KLÄDERNA" "ANNARS BLIR DET INGEN TV INGEN... (Darrande röst) "NÅGONSIN"... (Samvetet kommer ikapp och betjänten är tillbaka) "Förlåt lille vän kom så kramas vi". Jag måste hitta ett mellanläge mellan diktatorn och betjänten. Det här går ju inte. Matheo blir förvirrad och jag känner mig schizo. Jag vill ju att han ska bli en bra person och vägen dit är minst sagt krokig. Något som är bra dock är att Matheo verkligen har lärt sig integritet. Häromdagen när vi hade snickare hemma så stod jag i badrummet nyduschad och naken när Matheo öppnade dörren på vidgavel. Jag: Nej Matheo, stäng! Matheo: varför det? Jag: För att gubbarna inte ska mamma naken. Matheo oförstående: Varför det? Jag tänker snabbt: För det är bara pappa som får se mamma naken. Matheo funderar: Men Evelyn och jag då? Jag klurar: Ni får också det. Matheo: Och farfar och farmor? Jag: Nej, det är bara det lilla familjen Eksvärd som får se mamma naken ibland, men mest så ska mamma ha kläder på sig. Matheo stänger dörren och tänker: jaha, ok. Igår när Matheo hade badat och Gustav drog på honom pyjamasen så höll Matheo upp ett finger och sa: Ingen får se mig naken, bara min familj!" Jag kan säga att då blev jag himlans stolt. Min son kommer inte springa naken på stranden inte min dotter heller. Jag dömer inga andra men så ser vår familjs integritet ut. Och Matheo behöver varken pussas eller kramas på uppmaning av andra vuxna av det enkla skälet att vi vuxna inte pussas eller kramas på andras uppmaning - vi gör det om det känns rätt. Varför ska det vara annorlunda för barn? Hur tänker ni?
