Jag ska erkänna en sak. Förutom att jag har fördomar mot stekare på stureplan med backslick så har jag även fördomar mot kostymnissar. Det är ganska hemskt egentligen för det kryllar av dem på Bromma flygplats och jag tycker mångfalden är obefintlig. Nästan så att jag gör "svarta nicken" när jag möter en annan av annat etniskt urpsrung. När man har fördomar så är man förinställd att reta sig på den sortens människor och man går runt och osar irritation. Det är varken rätt eller bra. Jag tänker att det är väl så här rasister håller på men det gäller inte vita män i kostym utan alla som inte är blonda. Hemskt att jag skulle ha det gemensamt med dem, fördomar alltså. Hur som så hade jag precis landat i Bromma tillsammans med ett hundratal kostymnissar med portföljer. De har den där gångstilen som att det är viktiga saker på G. Jag är inget undantag. Haha. Men jag försöker alltid gå snabbare än dem för att vara först i taxikön mot Stockholm. På höger sida går kön. Reglerna är viktiga. Jag leder loppet mot kön, men jag ser stt två kostymnissar försöker bryta reglerna och går mitt mellan bilarna på vänster sida, dock bakom mig. Jag försöker förekomma och gå lite snabbare mot bilen och möter den innan den hinner åka fram. Folk på höger sida följer efter mig men kostymnissarna på vänster sida står kvar lite malligt. Jag kommer fram till taxin som ler ursäktande mot mig och börjar köra mot kostymnissarna på vänster sida. Jag går efter taxin irriterat. Jag: Hallå vad gör du?! Taxichaffören ler ursäktande och pekar på kostymnissarna som står längre fram. Jag: De är på fel sida och jag är före, stanna! Taxichaffören fortsätter att köra och stannar vid kostymnissarna som står i begrepp att gå in i min taxi. Jag går bananas orangutangia och pekar på kostymnissen som håller i dörren: DU släpper dörren, NI står på fel sida. DET HÄR ÄR MIN BIL. Hör jag mig ropa nästan gällt. Kostymnissarna ser en galen kvinna och jag ser att de inte vågar göra något. De tänker väl att jag drar både kvinno- och rasistkortet annars. Jag måste erkänna att det var så det kändes som att jag stod upp för alla kvinnor och folk med annan etnisk bakgrund. Jag pekar på taxichaffören: DU ska köra mig! Taxichafffören ler och försöka lugna ner mig: ok ok, kom in. Jag hoppar in och kokar av ilska. Taxichaffören ler och låter mig hållas i en lugnande tystnad. Men sen brister det. Jag: JAG HATAR KOSTYMNISSARNA PÅ BROMMA FLYGPLATS!! Taxichaffören börjar skratta. Jag kände mig nöjd och att jag hade stått upp för mig själv. Men under taxifärden kryper känslan av skam uppför min rygg och jag känner att det blev något helt annat. För de där kostymnissarna var det inte en underkuvad kvinna som tog sin plats. Det var snarare Elaine Eksvärd som agerade diva. Äh fy fan Elaine, där gjorde du bort dig. Jag måste sluta tro att jag är en underdog, en förortstjej från Bredäng som slår underifrån. Tiderna har ändrats. Jag måste visa lite mer ödmjukhet inte bara mot allmänheten utan även dessa viktiga män i kostym. Men helvete vad det tar emot.
