Ett föreläsningen så hängde jag med mina kusiner Katariina, Paulina och Jessica, och myste med Matheos sysslingar. Det är något alldeles särskilt att umgås med familj som har delat samma bekymmer och glädjeämnen. Farfar var vår gemensamma klippa i våra annars rätt trasiga familjeförhållanden. Vi satt och pratade om hur otroligt det är att det har gått så bra som det har för oss, trots trasig uppväxt. Men så är det inte så otroligt ändå för vi hade ju vårt ljus i mörkret - farfar.❤ Jag älskar mina kusiner så mycket. Vi tittade på barnen med samma tanke. Glada över att vi skapat en trygg tillvaro åt dem - den vi aldrig hade. Samtidigt tittade vi på varandra med de där tomma och förundrade blickarna över hur vi som var så små kunde vara med om så mycket hemskt. Barn är starka varelser, överlevare. Vi överlevde. Och nu satt vi tillsammans, fyra starka kvinnor i en tillvaro där vi äntligen får bestämma själva. Som vi har längtat. Och någon gång i framtiden ska jag lägga ner all min jobbtid på att hjälpa andra barn att överleva. Puss och godnatt på er fina människor.
