Jag berättade aldrig att jag träffade Lady Dahmer för att snacka språk imorse. Vilken kvinna! Vi tycker olika och faktiskt lika i många frågor. Framför allt så tycker vi om varandra. Jag har träffat henne en handfull gånger och kan ändå berätta allt för den kvinnan. Märkligt det där, men härligt! I podden berättade jag inte allt, men vi pratade mycket! Det var svårt att få stopp på oss. Ett ämne som avhandlades var komplimanger. Jag frågade om Natashja ändå inte innerst inne blev glad om jag sa att hon var snygg i håret. Om det inte var litesvårt att hålla tillbaka smilbanden. Det får ni svar på i vår podd. Inte bara det. Ni får svar på att det inte bars var komplimanger utan komplimangernas sort som präglade hur jag blev som vuxen. Jag fick en viss typ av mina päron som jag är tacksam för idag. Söt var inte sorten. Vilka var det då? Det hör ni i podden på tisdag. Och så hann vi avverka kläder åt våra barn och vem som köper dem. Det är Gustav som shoppar Matheos kläder. Jag är rätt ointresserad av shopping över lag. När det gäller Matheo så tänker jag bara praktiskt. Han behöver strumpor, skor, byxor, tröja och blöja. Jag tar de första jag ser och så tänker jag inte alls på hur det ser ut tillsammans. Det är när vi kommer ut till lekparken och jag ser Matheo bland de andra ungarna som jag tänker "Oj då". Men han har inte kommit till åldern då andra barn tänker "Oj då", så det är lugnt. /Elaine, önskar att barnen aldrig växte upp till att någonsin tänka "Ojdå". Vilken fin värld det hade varit.
