Jag vet inte om ni har förstått det, men Gustav är en lite lustigkurre. Han är rolig, samtidigt som han kan ha en tröttmössehumor och lura mig som när vi skulle klura ut bröllopslåt. Anyways, i lördags när vi åt middag och mamma passade Matheo i vårt hotellrum, så pratade vi barn. Fler barn. Fyra stycken som jag skrev tidigare och så snackade vi om andranamn till alla barnen, första namn var lite svårare. Jag: Gustav, jag har ett namn till en tjej som jag vill att du funderar på. Gustav: Jaha, berätta. Jag: Pascale. Gustav allvarligt: Ja, det är tungt. Jag glatt: Visst! Gustav: Ja, för det är ju ett killnamn. Jag: Nej, det är ett unisexnamn. Googla så ser du att de dyker upp tjejer (jag hade fel) Gustav: Jag har också ett tungt namn till en tjej. Jag exalterat: Berätta! Gustav: Kristoffer! Jag: Meh. Gustav garvar: Men håll med om att det är tungt för en tjej. Jag: du kan vara tung... /Elaine, tycker det är ett mirakel att vi möttes vid ett sånt fint namn som Matheo.
