Träningen med David igår gick bra, eller bra och bra. Man kan inte säga att jag är i mitt livs form direkt. Rumpmusklerna är i princip borta, jag kan knappt göra tre strikta armhävningar på raken och mitt midjemått är hela 102 cm. Det visar hur dåligt vikten fungerar som fullständigt mått på hälsa. Visst för mina knän och över lag så behöver jag gå ner i vikt, men framför allt så är det midjemåttet som måste minska. Enligt viktväktarna och BMI så är jag inom ramen för hälsosam vikt, men mitt midjemått (midjemåttet mäts precis över naveln, alltså inte där man är smalast som många tror) däremot det är en helt annan historia. Kvinnors midjemått (tryck på länken så ser ni män också) Under 80 centimeter = Bra Mellan 80-88 centimeter = Se upp Över 88 centimeter = Hälsorisk Undrar vad Över 100 cm rankas, döende? ;) Visst jag har varit gravid vill många säga och jag har ju mina stackars "gravidkilon" att bli av med. Vet ni mina vänner, det är bullshit. Jag har inga gravidkilon, jag har "glasskilon" att bli av med. Jag åt säkert en glass om dagen i tio veckor och det är det som ska väck. Nog med klagan, eller det är inte klagomål, jag pekar bara på fakta och siktar på mål. Jag måste komma på belöningar också. Men här har ni mina mål och delmål som David hjälpte mig att sätta: Mål för midja: 1. 90 cm 2. 85 cm 3. 80 cm Slutmål under 80cm. Första träningsmål: 1000 m löpning under fem minuter. En strikt pullup Fem strikta armhävningar (ny strikt standard). En overheadsquat 30 kg När jag har nått de här målen så är jag i bra form, då kommer vi sätta nya träningsmål. Jag känner lite att jag måste ta en sak i taget. Jag tränar på och har målen i bakhuvudet, sen när jag nått min målvikt så börjar jag klura på belöningar till träningsmålen. Jag måste rikta min energi på en sak i taget, det blir aldrig bra för mig när det spretar. Hur fungerar ni? /Elaine, är lite skärrad men mycket taggad. Nu jävlar!