Idag ska jag till gymmet för första gången på kanske tre månader. Jag ska träna med min Josefin, himla härligt att komma igång igen. Jag är ganska så trött, var uppe med Matheo en hel del. Sen fastnade jag för Monicas blogg och satt och bölade i natten. Hon förlorade sin första bebis sent i graviditeten och har bearbetat det ordentligt. Hon gjorde en sån fin tatuering till minne av sin bortgångne son och dikten hon skrev till är skälet till att jag har svullna ögon idag. bild lånad från Änglamor Jag har en ängels hand på min skuldra det är min son, min alldeles egen ängel på min kropp han betyder för mig sann kärlek, tro och hopp Han följer mig vart än jag går, vakar över mig och finns med överallt. Han följer mig på livets stig, på min skuldra vilar han sin hand och lutar sitt huvud på min axel. Han blåser lätt och viskar i mitt öra med en ljus och vacker stämma, - Mamma, jag finns här varje dag och natt. Och vakar över dig och pappa. Gråt inte mer, snälla mamma. Sen blev hon gravid igen och några månader innan förlossning så förlorade hon sin mamma. Jag kan inte föreställa mig den smärtan. Men nu har hon i alla fall fått sin lilla Victor som är så söööt! Grattis Monica!!! Ni hittar hennes nya blogg här Och bloggen där hon bearbetar sin sons bortgång.
