Det här med att vara föräldraledig ett helt år. Vettetusan om jag skulle klara av det. Jag älskar att hänga med Matheo men igår så blev jag i akut behov att prata med en vuxen. Jag skulle ha IRL-tid, lämnade telefonen hemma, promenerade och lekte med Matheo. Han somnade två timmar och där satt jag i en lekpark själv och ska njuta av nuet. Jag tittar på björkarna som flyger i vinden och hör mig själv säga "Fy fan vad tråkigt!". Handen åker upp instinktivt för att hejda orden som redan var ute. Jag ser mig omkring, men ingen verkar ha hört. Lättnads suck, lutar mig tillbaka och viskar trotsigt "Men det är ju faktiskt rätt tråkigt." Nu fattar jag grejen med att träffa andra småbarnsföräldrar på fik hela dagarna som ledig. Jag hade gjort samma sak! Jag fick i alla fall lite vuxentid med mamma och Inger. Nu har Gustav vaknat. Jag ska passa på att sova lite. Alla ni som inte har barn, sooov och njut av sömn. Herre Jesus Kristus Amalia vad jag skulle ge för några nätters sömn. /Elaine, lägger sig i fosterställning i sin onepiece för att sova när hon inser att Matheo har kissar ner den...
