Berivan och jag snackade i kapp igår i Meryems soffa. Det blev mest snack om graviditeter och jag drog min förlossningshistoria. Det gör ont bara jag tänker på den. Det första jag sa när Matheo hade kommit ut det var "säg inte könet" för jag ville se själv. Fick för mig att barnmorskorna skulle göra en hollywood och utbrista "it's a boy!". Det andra jag gjorde var att jag tittade allvarligt på Gustav och sa "Det här gör vi inte om! Lova det!". Inte för att jag var besviken på Matheos ankomst utan på för smärtan jag gått igenom. Gustav lovade. En sån svikare. Nå varför snackade vi om detta? Jo för Berivan är också gravid!!! I samma månad och vecka som jag. Jag är bara två dagar före henne. Så kul! Jag ser hur vi sitter i varandras soffor som två valrossar en vecka innan BRF och bara väntar ihop. Så härligt och jobbigt. Planerade vi detta, frågade någon. Och det kändes lite som ett slag under bältet med tanke på hur länge jag och Gustav har kämpat för att bli gravida - 2 år. Det är inte riktigt så att man ringer sina vänner och planerar "du den här helgen åker vi till pippaloss, kör ni med!", så kaxig är man inte. Men det är himla kul att vi får dela detta, det är lyxigt nog att få vara gravid men med en av sina bästa vänner är megalyx. /Elaine, tappar upp ett varmt bad för sin onda mage.
