Jag tittar på det här kortet och minns hur kallt det var under plåtningen. Jag var dock varm i hjärtat över utmärkelsen Årets Karriärmama. Men jag var så rädd att Matheo frös, att mina bröst skulle frysa och drabba amningen. Jag ser en viss lättnad i ögonen över att "snart är det över, snart kan vi åka hem till värmen och lugnet". Jag var väldigt rädd som nybliven mamma. Undrar om jag kommer vara likadan denna gång. Jag tror inte det. Jag tänker inte så mycket på att jag är gravid. Det är bara när jag reser mig upp som jag känner det. Ja, och när Maggan buffar såklart. Men annars så är det buiness as usual. Vi bokade resan till Spanien över påsk igen. Så himla härligt. Jag hoppas att allt är färdigt hemma i Liljeholmen då.
