Det är så praktiskt när en av ens närmsta bloggar och man känner personen så pass bra att man kan läsa in saker mellan raderna som bloggläsarna inte kan. Det är lite kul måste jag säga. Jag kom på att hon såklart inte berättade precis när hon hade fått reda på om graviditeten, det gjorde hon däremot efter Odd hade friat. Det är så skönt att hon har fått träffa sin Odd efter diverse nitar. Det är så kul att hon har hittat sina riktiga vänner efter ytterligare nitar. Nån man inte kan byta ut är ju familj och ni som läser hennes blogg har sett att deras relation är lite komplicerad. Jag vet något om den saken. Hon ska få barn och gifta sig i år och när man får barn så ställs saker faktiskt till sin spets på sätt och vis. När jag tänker på vad min pappa utsatte mig och mamma för och när jag tittar på Matheo så inser jag hur sjuk min pappa är. Mitt lilla hjärta Matheo Det enda som har hållit mig från att berätta vad jag har blivit utsatt för är - familjeheder. Va? Finns det sånt i Sverige?! Ja, i allra högsta grad. Min farfar hade dött om jag hade pratat, dött av skam. Jag vet inte varför familjehedern är så stor i Sverige men den är verkligen något som sätter munkavle på utsatta barn, till och med när de är vuxna. Men barn blir stora och flickor blir kvinnor och vissa kvinnor blir till och med kända med en publik. Vilken nit för pappa, vilken nit för Isabellas pappa. Jag vill aldrig berätta vad jag har blivit utsatt för av hämndbegär. Däremot hade jag velat göra det för att hjälpa andra och dessutom lyfta problematiken familjeheder. Men jag vill inte vika ut mitt liv på det sättet. Jag vill vara Elaine retorikkonsulten. Orkar inte var mer. Inte nu. Lady Dahmer skriver om sin pappa här. Det gav mig magont samtidigt som jag vill krama om henne och säga att hon är bra. Vi är många med trasiga familjer. Många som gått runt och varit ledsna sårade barn som ändå gjort allt för att skydda våra föräldrar oavsett vad de har gjort mot oss. Det bästa av allt är att jag inte är arg längre. 11 år av ilska var tungt. Nu är den borta. Men förbryllad kommer jag nog alltid vara, över föräldrar som gör sina barn illa. Finns ni där ute som också håller tyst just på grund av familjehedern?
