Jag är ledsen idag. Jag är en känslomänniska som ofta tar förnuftet till fånga trots alla känslor. Jag vet att andra föräldrars och framför allt andra småbarnsmorsors åsikter inte ska spela en nån roll. Det viktigaste är att Matheo och jag mår bra. Men det är inte lätt att leva med sina beslut när majoriteten tar andra och står oförstående till ens egna, som det här med amningen. Det är inte som ammar lika länge som jag har gjort - fjorton månader. Men jag är glad och tacksam att det har gått bra. Matheo och jag var vid Nytorget häromdagen och lekte med en supergo tjej som han förälskade sig i - Naima. Blond och blåögd som Matheo, 14 månader och en kvarts brasse som Matheo. ❤ Han sprang efter hennes och försökte pussas men hon fnissade bara och sprang därifrån. Så intressant. Det var nog det första barnet som Matheo fick personkemi med, innan ett år så är de ju så små att det kan va svårt att bonda med andra barn. Jag träffade ett underbart rumänskt par så gungade sin 16 månaders tjej. De ammade fortfarande, lilltjejen sov i deras säng och var knepig med maten precis som Matheo. Mamman: Jo barnmorskan sa att jag skulle sluta amma på nätterna, men det känns inte bra och så skulle man aldrig få sova." "Det känns inte bra" de orden var verkligen förlösande för mig att höra, speciellt från en mamma som hade ett äldre barn än Matheo. Det kändes som jag kunde andas ut lite och inte var så stressad. Mamman pekar på våra skrattade barn i gungorna: De ser ju ut att må bra och växa och frodas ändå." Det stämmer. Märkligt hur man kan behöva en annan förälders ord och kolugna inställning till något som är så debatterat. Men det är ju bra att se hur andra föräldrar gör sitt bästa för sina barn, kanske kan man lära sig ett och annat? Jag ska sluta amma Matheo i helgen. I tre dagar ska jag vara i från honom för att det ska går bra. Det känns inte bra. Jag vet inte om det är att sluta amma eller att vara ifrån honom. Både och tror jag. Jag har ammat honom i fjorton månader och jag skulle förmodligen ammat honom längre om det inte vore för att han inte är bra med maten. Välling och bröstmjölk räcker gott och väl om Matheo får välja. Det får han inte, för än så vet han inte sitt bästa. Jag kan titta på mammor och slås över att de inte saknar amningen. Lättvindigt säger de jag slutade för två månader sedan. Jag känner att jag kommer böla ut det. Det känns som en elak nedräkning tills helgen då amningsavecklingen kickar in. Jag känner mig... ledsen. Men det är två saker som gjort att beslutet väger över: 1. Jag vill att Matheo äter mat. 2. Jag vill ha ett till barn. /Elaine, blinkar bort tårarna och sippar te ur döskallemuggen.
