Jag tittar på familjebilder och blir alldeles varm i själen. Vilken fin liten son Gustav och jag fick. Vilken grej det där är egentligen. Att Gustav + Elaine = Matheo. Den här guldklimpen. Det hade jag aldrig anat. När jag bildgooglade bebisar när jag var gravid så var jag helt säker på att det skulle komma ut en mörk krulltott. Jag fick en blond locktott istället. Tänkte bara berätta att Matheo pratar jättemycket! Han trivs bäst bland en massa vänner, blir lätt uttråkad och vill att det ska hända saker. Men klossar, lego och bilar kan han pilla med själv hur mycket som helst. Ja, det var längesen dessa kort togs. Men jag skulle säga att blicken är Gustavs, kinderna är mormors och leendet är mitt - så lyxigt att man får se en glimt av mig i hans glädje och vice versa. Om jag vill ha fler? Absolut! Men först vill jag känna att jag har all den tid som ett barn förtjänar. Jobbsituationen ska med andra ord ändras. Jag vill inte föda mina barn bara för att behöva vara ifrån dem.
